30 Augusti


Det är vi som ska åldras ihop. Vi ska se våra barn leka ihop.
Dricka kaffe och sticka varsinn basker. Vi ska gå i skogen och plocka blåbär.
Vi ska bli hurtiga gamlingar! Herre jösses vad jag älskar er.

Let your heart decide

God afton.

Många tankar i huvudet för tillfället. Tankar om framtiden, om kärlek, om ekonomi, om kvalitetstid, om döden, om slumpen och ödet. I och med att sommaren är över så har jag lite ångest. Men på samma gång har jag ett glädjerus.

Jag tänker också på vad som försegår i andra människors lillhjärnor.
Om jag tänker för mycket? Kanske är så pass ändå. Men för att få som man vill måste man kämpa ju? Och aldrig sluta hoppas, (vilket kan vara lite svårt att hålla vid liv ibland).

Detta är verkligen inget negativt och ledsamt inlägg även om det kanske låter så. Jag behöver den här tiden för att tänka. Och en sak som jag ständigt tänker på är att göra saker som känns bra för mig. När hjärtat säger "Ja" liksom. 

Det kan ju hända att man bara slänger in sig själv i saker som man egentligen inte har någon kontroll över, och visst är det för härligt ibland? Jag är minsann en periodmänniska när det gäller detta. Ibland bara gör jag saker, "bara för att". Och ibland säger jag bara ifrån och lyssnar på hjärtat mitt. 

Visst är han fin den där Brandon.


Foto: JAG (Caroline Svensson), At Where The Action Is, Göteborg. 

Är tokkär, fast att jag vet att det är dumt egentligen. För han har fru...och barn.....

Whaataaah?

I lördags frågade ytterliggare två män om det var jag som hade skjutit rådjurshornen som sitter uppsatta bakom kassan på Hemma hos Emma. De såg helt fascinerade ut och jag sa "hoho, nejnej det är inte jag..." 

Whaaaaaaaaaataaah? 


Idag har jag, Madde, Evve och Adelinn varit lediga. Tänka sig, allihopa! :) Så bilen styrde mot Västervik där vi gick en shoppingrunda (jag har köpt ett par brallor som jag har velat haft i snart ett år. Inga märkvärdiga, jag är bara snål!), vi köpte mysmat och åkte ut till havet och satt på en klippa. Lovely.    

Summer memory


Coldplay at Where the action is.


Livet är en märklig och oförutsägbar varelse.

Idag är det ett år sen det ofattbara hände. Ett år har passerat. Jag minns det på pricken när jag fick beskedet. Det var personalfest på Björkbacken och alla hade jätteroligt efter en slitsam sommar. Madde gick ut på baksidan för att prata i telefon. Det var Sara.

Kan faktiskt inte fatta det ännu. Jag är nog fortfarande i chockfasen, eftersom jag gråter varje gång jag tänker eller pratar om honom. Han var pappas bästa kompis sen bardomsbenen. Han blev som en farbror för oss. När jag var liten trodde jag faktiskt att vi var släkt eftersom vi umgicks så mycket. Varje Nyår, varje Midsommarafton, varje Kräftskiva. Förutom i år. I år blev det aldrig som förut.

Begravningen. Är faktiskt säker på att jag aldrig har gråtit så mycket i hela mitt liv, som jag gjorde under begravningen. Jag försökte lugna mig och andas, men hela tiden trängde tårarna fram. Dagen efter gick jag till skolan med svullna och röda ögon. Nu börjar jag gråta igen. 

Jag tänker på dig och din familj, och det var inte meningen att ditt liv skulle sluta här.
Något gick snett.  ♥

23.13

Åhååå, vilken kräftskiva jag var på i fredags! :) Heeeelt amazing, med massor av kräftisar (jag åt som en panikslagen gnu?) ost -och skinkpaj, gott vitt vin, rooliga människor, massa skratt, en brasa, en brygga, massa ljus, roliga lekar, massa kramar. Ja, ni fattar, en helt underbar kväll. Precis som jag hade tänkt mig :)


Jag är så lyckligt lottad.

Heh, såhär är det...


Jag kan inte hjälpa det, men jag har fått en crush på Erik Saade efter att jag hade en dröm om honom! Och därmed älskar jag den här låten också.

16.06

Inatt har jag sovit i ett litet torp, mitt ute i skogen. Jag vakande av att radion spelade musik, (fast jag hade stängt av den genom att trycka på OFF 2 timmar tidigare!) Scaaaary. Om jag sov där själv? Pff, vad tror du egentligen. Aldrig. Chanco och Fanny gjorde mig sällskap, men de sov såklart när det ofattbara inträffade! Buuuuh. 

Hur det gick med kräftfångsten? Mamma och jag satt på den helt vindstilla Borstingen. Jag rodde lugnt och harmonsikt i takt med soluppgången. Hihi! Mycket mysigt och ett 40-tal kräftor fick vi med oss hem. Det är inte jättemånga, men ändå helt okej. 

Min mobil har gått i pension också. Eller iallafall mikrofonen. Om jag har tappat den för mycket i golvet? Pff, nejdå :) Om någon ringer till mig så hör inte personen vad jag säger. Det låter ungefär som att jag pratar med den i fickan, så jag får skrika gaaanska så högt när någon ringer. Kan bli ganska fult när man är på en offentlig plats. "HALLÅ?, HALLÅÅÅÅ? JA HEJ, MIN MOBIL ÄR KNÄPP, SKICKA SMS ISTÄLLET! JAG SA: SKICKA, ETT, SMS! BRA, HEJDÅÅÅÅ! " 

Så för tillfället nöjer jag mig med min gamla Nokia som man kan ringa med och skicka sms. Tacka gudarna för det. Oj! Måste bara springa ner och hjälpa pappa och Nisse med att sätta dit våran nya gröna fina ytterdörr! KOMMER SNART! 

Sådär. 

Nu ska jag skriva en lista på vad jag ska göra i höst. Alltså vad jag ska göra, och inte vad jag vill göra. Make it true. "JAG SA, MAKE IT TRUUUEEEE!"


460


Morgonstund

Imorgon är jag ledig.
Det ska bli fin soluppgång imorgon.
Jag och mamma ska ta upp kräftburarna då :)
Världens mysigaste stund, som vi gör varje år.

Idag åkte min lillasyster till Greklandet. Ack så härligt! Dit ska jag också någon gång. Men nu! Fokus på att sova gott i min nybäddade säng. Jag gillare.  

Fleetwood Mac


RSS 2.0