cnascarro

Jag tappade bort min husnyckel medan jag städade idag. Fick panik. Letade på ALLA tänkbara ställen. Har jag "stövsugat" upp den? Har den åkt ut genom fönstret medan jag ristade filten? Ligger den bland buskarna? tappade jag den i papperskorgen? Jag blev så stressad och frustrerad eftersom jag skulle vara på jobbet en timme senare.

Jag visste att gud hade straffat mig bara för att...bara för att jag igårkväll kl 22.30 gick till Rimi i regnet och köpte en chokladkaka...bara för att jag var så satans sugen! Jag kunde inte hålla mig, därför skulle jag straffas liksom.

 

Hela dagen har jag tänkt på hur mycket det kommer att kosta att byta ut alla systemlås i hela huset. Det är inget stort problem för världen men just idag var det något som tyngde mina axlar. Jag bad till gud att han skulle ta mig till nyckeln och vips, i plånboken låg den, under alla kvitton. Jag såg något som blänkte till och det kunde ju lika gärna ha varit ett mynt, men där låg den :) Blev så glad, för nu kan jag köpa 432 chokladkakor istället för nya dörrlås!

Idag "gick jag på tur" upp till Fløyen. Senast jag var där uppe var i april (och då åkte jag med banan upp, så det giltas.inte. på. riktigt.) Det var uppehållsväder och med bra musik i öronen så kunde det faktiskt inte bli bättre. Möjligtvis konditionen.

 

Jag har väldigt mycket att se fram emot. I mobilen räknar jag ner dagarna då jag får krama om mina fina på Landvetter flygplats, gå längs sandstränder i Turkiet, äta kräftor och kantareller hemma i Långbrössle, fylla min backpackar-ryggsäck och slänga mig i famnen på Madde. Resten av tiden lämnar jag till ödet. Sååååå klyschigt, men sant.

 

Jag var med på ett så otroligt roligt danspass idag. Jag hade ett lyckorus genom hela kroppen och rödaste ansiktet i gruppen. Att bli kallad professionell dansare av den duktiga ledaren var ju bara överdrivet, men att få en sådan typ av kommentar för något som man älskar gör ju att man bara blir lätt som en fjäder och allt som någonsin känts hopplöst känns nu möjligt. 

Det är mer än ett år sedan jag dansade på den här nivån och idag gjorde jag dubbelpiruetter utan att ens tänka. Lite teknik sitter faktiskt kvar även om jag har tappat mycket kondition och träningsrutin. Att koreografin dessutom var sjukt snygg gjorde ju inte situationen värre. EXAKT sådana typ av steg önskar jag kunde ploppa ut ur min skalle. Det var en underbar blandning av jazz och street, precis i min smak! En timmes stretching på det och jag kunde inte undgå från att dansa på gatorna hem.