cnascarro

 Pigmentlösa tjejen med skinnpaj och schteekarn' med namnet som ingen kan uttala.  

 

Lovisa och jag har nu varit i Australien i en vecka, en vecka som känns som två dagar? Vi har anlänt till Monkey Mia och jobbat vårt första jobbpass här på Resorten. Påvägen hit så såg vi minst 10 kängurus som hoppade förbi på vägen. Så fort vi fick syn på havet så såg vi tre delfiner ca 10 meter från stranden. Madde och Kristoffer bor 50 meter bort från vårat rum så om man vill ha en kram eller två så är det numera inga problem. Det är så otroligt skönt att få se henne igen och bara få hänga med henne. Det är snart ett halvår sen jag såg henne sist men allt känns precis som det ska. 

Lovisa är redan brun som en pepparkaka och jag är lite mer skraj och försiktig. Solskydds-faktor 30 - I love you. Naturen och lugnet gör att det känns som att man har kommit till heaven on earth, det är så vackert här!

Språket känns bättre än jag trodde även om ordförrådet är på botten, men det kan ju bara bli bättre än vad det är nu!

Det har blivit dags för en ny kategori här. Jag kallar den Down Under och det talar ju ganska mycket för sig själv. Jag ska faktiskt inatt åka härifrån och planerar att komma tillbaka runt juni 2013. Vem vet, vad som helst kan ju hända, jag kanske kommer hem i januari. Kanske stannar till november nästa år - allt kan verkligen hända! 

 

Backpackerväskan är packad, 15 kg på ryggen kommer nog kännas, men det fixar jag nog! Har läst en del från andra personers bloggar som är ute på resa just nu och jag kan ju säga att man blir minst sagt inspererad och imponerad! 

 

Är fortfarande i det stadie då jag inte har förstått att vi ska åka iväg, även att jag längtar jättemycket efter att få träffa dig Madde! Jag vet redan nu att jag kommer få uppleva och se saker som jag aldrig har gjort innan och det känns så sjukt underbart. Det blir den första julen som jag inte tillbringar hemma i Långbrössle och det känns bra, även att man såklart kommer sakna allt som finns här hemma. Men så är det ju, man kan inte få allt man vill samtidigt, och man måste få sakna saker här i livet också.

 

Har börjat lyssna en del på Markus Krunegårds låtar Korallreven och Vintergatan, Askan är den bästa jorden och Ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Dessa låtar och mycket annat runt omkring mig har plötsligt gjort en stor inverkan mig och den situation jag är i just nu. Mitt tankesätt har faktiskt förändrats under kort tid och jag tror att jag har blivit lite klokare också. 

 

Jag kom hem från Norge för ca 3 veckor sedan och det var ett jobbigt farväl, precis som jag trodde. Tur att man faktiskt kan åka dit och hälsa på, i "Världens vackraste by". Dessa 3 veckor hemma har jag spenderat på allra bästa sätt. Att säga "vi ses om ett halvår" känns ju ganska konstigt, men med åren har man ju faktiskt insett hur snabbt bara 2 månader kan gå! 

 

Nåväl, Australien och Asien väntar på mig och Lovisa nu, det är snart dags att åka, äntligen :)