SOUTH ISLAND
South Island, du var precis så mäktig som alla andra sa, om inte bättre. Vi har haft över lag väldig fina dagar med sol och värme, vilket har gjort alla turer och walks 100 gånger bättre, såklart. Vi kom iland till Picton som var en mysig by! Vi kände oss taggade att ha kommit till sydön och vi åkte vidare till fina Nelson och Motueka som bjöd oss på parkhäng, fin utsikt från Centre of NZ och Abel Tasman National Park där vi kayakade och vandrade. Mycket bra och härliga dagar! Vidare längs västkusten till Fox Glacier som var ganska häftigt. Gick runt i snöskor och tog 1000 bilder. Heh, turistfaktor: hög. Hade dock inte sett snö på två år. Det fanns också en väldigt vacker sjö i området, Lake Matheson där man kunde se enda till Mt Cook (NZ högsta berg) och vattenytan reflekterade berget så fint! En liten morgonfylla på det och vi drog vidare till Wanaka som var hur underbart som helst. Bussturerna till och från varje plats bjuder på "höga berg och djupa dalar".Madde och jag har kommit till insikt med att vi verkligen "trivs bäst i öppna landskap." I Wanaka gick vi upp på Roys Peak som var otrooooolig! Det var sjukt jobbigt att gå upp där och känslan efteråt blev då bara mäktigare. En timme söderut kom vi till Queenstown som var enda kotte talar gott om. Och det blev ett av de bästa stoppen under NZ. Vi klättrade upp på Ben Lomands, hade två riktigt roliga utgångar, träffade Lynley och Herman som jag bodde hos i Perth, åt den omtalade Fergburgern och vi vinade såklart i takt med en solnedgång. Bra betyg! Lake Tekapo gav oss regn och rehabtid då vi mest sov och tittade på film. Sånt är så behövligt när man i övrigt har så många nya intryck och snurr i tankarna. Igår kom vi till VACKRA Mount Cook Village. Här har vi gått genom Hooker Valley där vi på nära håll såg NZ högsta berg.Vi har två stopp kvar tillsammans (Christchurch och Kaikoura) innan fina Madde beger sig hemåt. En del av mig vill följa med henne hem till Sverige. Hem till hemma! Snart är det 5 månader som jag har varit borta, bara den här gången. Inga ord kan beskriva vad dessa månader har betytt för mig, men jag kan säga att det är sååå mycket roligheter och utmaningar, blandat med en gnutta hemlängtan och saknad.
Kommentarer
Trackback
