cnascarro

26 juni och jag börjar komma i fas med att vara hemma. Jag har jobbat lite och det känns himla bra att testa på något helt nytt. Midsommar tillbringades i Bromölla hos Sara där jag bodde i höstas. Det var mysigt att vara tillbaka i Skåne och träffa mina godingar över en helg. Jösses vad jag har längtat efter dem. Jag har hoppat i plurret med Elin några gånger (chockar kroppen på ett bra sätt), träffat Julius över goda ting, legat på klipporna i Oskarshamn med Evve och jag har varit hos Lovisa i hennes nya lya!

 

 

Min födelsedag i Umeå blev jättehärlig med Anton och några klasskompisar. Lunch på mitt favvoställe, grill vid Nydalasjön, fina presenter och vin. What else to wish for? Brännbollsyran som var för en vecka sen blev också himla lyckat! Två dagar av sol och hetsiga brännbollsturneringar blandat med klassfest, grill och såklart festivalen på kvällarna som bland annat bjöd på Maskinen (såå ösiga!!) och Maggio.

 

 

 

 

Maj månad är här och därmed slutspurten av skolan. Helgen som har passerat har varit så himla fantastisk. I torsdags drog jag och 3 kompisar från klassen till Skellefteå. Vi sov två nätter i en ybermysig stuga. Jag har smakat surströmming för första gången och doften är fruktansvärd men smaken gick ändå ner! Jag har även ätit en parisare för första gången (hamburgare fast med grillad falukorv istället, tydligen en höjdare här uppe i norrland). Vi tog en tur till Piteå och det är nu den mest norra platsen som jag har varit på. Promenader, shopping och soffhäng har varit så härligt och behövligt. Bio och umgåtts med Anton har jag också hunnit med. Nu är skolveckan igång igen och jag längar efter känslan som infinner sig när allt skolarbete är DONE! 

Helgen som har varit var mucho bra! Familjen var här och jag var glad och visade stolt upp Umeå från sina bästa sidor. Tack vädergudarna för att ni bjöd på sunshine! Skolan rullar på bra och jag mår prima ballerina. Och jo, jag är jättekär också.

Jag måste faktiskt dela med mig av lite grejer. Jag har bott i Umeå i snart 3 månader och så mycket har hänt här uppe, på så kort tid! Det känns som att jag har varit här hela tiden. Just nu har jag så svårt att föreställa mig något annat. Jag har verkligen landat här och mår så bra. Jag har träffat så himla fina människor. Får det ens vara så enkelt? 

 

Det är ca 7 veckor kvar av den första terminen. Whaaatah?? Och idag hade jag den bästa dagen på länge. Från att ha drömt mardrömmar om skolarbeten och känt mig vilsen i själen under påsken (tankspridd, deppig och gråtig), så känns allt nu så himla mycket bättre. Idag spelade jag badminton med mina buddies och det gjorde mig så glad. En gudomlig lunch på det och vidare till en studentpub där vi drack öl och filosoferade. Att sedan gå ut i den blåsiga vårvärmen och kisa mot solen satte en så himla fin guldkant. Vi landade hos Linnea ett tag innan vi gick till Vesso - ett av Umeås måsten! Maten där är gudomlig och jag dreglar bara jag tänker på det... Helt klart en fantastico dag, så jag kommer somna som en gud nu när jag också vet att det ska bli soligt väder imorgon. På söndag kommer Anton tillbaka och på torsdag kommer mamma, pappa och Evve hit ♥

 

Hörrni. Igår såg jag lite lite norrsken!  Nu kan jag dö lycklig. Typ. Jag och Anton stod nere vid älven. Ah, för fint. Ikväll kanske det blir ännu mer! Jo måste berätta, jag har precis köpt mig en endagars-biljett till Umeå Open. Så nästa fredag står jag och hoppar till Beatrice Eli (!!!), Hello Saferide, Little Jinder, Tiger Lou, Cajsa Siik och många fleeeeraaa godingar. Mh-mh. Så glad. Äntligen ska jag få se lite konserter! Och förra helgen hade jag så himla skojigt. En ypperlig utgång med några från klassen, då vi drack nutella-shots och dansade oss svettiga till ösig musik. Åhhhhhhh. 

12 mars idag, vad hände egentligen? Den där "första tentan evaah" är gjord, nu är det bara att hålla alla tummar och tår. Solen har tagit sig enda till Umeå och det känns som att våren för med sig fjärliar i magen. Jag är tillbaka i ett flow och jag har köpt ett gymkort, (typ det första i hela mitt liv?) och att dansa av sig lite var precis så härligt som jag trodde att det skulle vara. Ett yogapass har jag lyckat klämma in också. Ett sommarjobb i Vimmerby är snart kirrat och det känns inte allt för tokigt att ännu en gång spendera en sommar hemma. Jag kan dock lugnt säga att Umeå känns som mitt andra hem, snart två månader in.  

Min blogg har precis fyllt 6 år. Helt otroligt vad tiden går, ack ack. Jag vill liksom inte heller sluta skriva här, vill dela med mig utav något varje månad, just bara för att. Att skriva av mig har alltid fungerat som en slags terapi. Alla har väl sitt egna sätt att ventilera tankar och känslor. Jag gillar helt enkelt att skriva av mig. Plus att jag gillar att titta tillbaka och bli påmind om allt. Att kika igenom mina slitna gamla dagböcker sen jag var 15 år är också fint men knasigt.

 

5 snabba:

Jag mår jättebra

Igår hade jag en ypperlig fredag med favvomänniskor

Om typ 1 vecka ska jag skriva min första tenta evaaah

Jag älskar mitt nya headset

Är i chock över att Linnea också är ett stort fan av Johnossi

 

 

Umeå tar väl hand om mig. En månad har swishat förbi och veckorna har faktiskt varit himla bra! Nollningen med allt vad det innebar var superkul och klassen formades mycket på grund av det. I fredags hade vi finsittning/maskeradbal och det var precis så kul som alla förväntade sig. jag fick världens finaste post från min skåning och den mest överskattade dagen på året får faktiskt många pluspoäng. Känsloberg o dalbanan i mig har också varit framme. Men det har inte handlat om hemlängtan eller tvekan. Det har bara varit mycket i skallen och eftersom jag bara har varit i ett flow så har allt nu kommit ikapp mig. 

Heeeelt sjukt att jag redan har bott i Umeå i 9 dagar. Det var så himla länge sen jag hade "fullt upp" och det är inte förens nu som jag kan stanna upp och reflektera över hur allt har känts. Och hur har det känts då?

 

Jag har varit sådär jobbigt nervig ibland men efteråt så undrar jag bara; Varför? det var ju bara energikrävande, allt gick ju faktiskt bra? Det är inte så ofta som man hoppar in i en ny situation och är utan kontroll, men jag förstår ju att man måste göra det för att kunna växa. Komma ut från sin comfort-zone är hur bra som helst (även att det kan kännas jobbigt i början).

 

Jag mår bra! Bor himla fint, klassen är bra med många olika karaktärer, men alla har på något sätt en hel del gemensamt. Jag gillare! Den här första veckan har det varit en del nollning och roliga fester. Igår hade vi discotema där vi dansade tokigt och åt falafel, dvs. en kväll helt i min smak!  

 

Det här med att jag är flyktig, det har jag aldrig tänkt på förens nu. Jag har nästan alltid varit "någon annanstans" eller påväg till något annat. Eller bara tillfälligt bosatt, med planer på något nytt, nytt, nytt. Samtidigt så ser jag mig inte som en rastlös själ. Det känns som att jag absolut kan vara kvar på en plats en längre tid, men det var länge sen nu. Tills nu. Eller om en vecka exakt. Då ska jag faktiskt flytta till Umeå! Det har aldrig tidigare funnits i mina tankegångar men ändå så känns det så himla bra? Jag ska nämligen plugga. Det där läskiga men spännande studentlivet väntar på mah! Det har liksom kommit till mig - Carro, du är typ redo för det här. Innan har jag bara skjutit bort tanken. Kanske också för att jag alltid har varit en virrpanna för vad jag skulle vilja jobba med. Eller, jag har ju haft mina idéer men aldrig känt: THIS IS IT!

 

Nuu kan vi snacka om ett nytt kapitel! Scary stuff. Men jag antar att man måste ha den där lilla gnistan av motivation. Det får ta sin tid att hitta den! Så nu ska jag ju faktiskt landa någonstans, i 3 år. Förhoppningsvis!

Igår hade jag en jättebra dag. Att bara vara omkring mina vänner räcker gott och väl, men att jag dessutom kunde vara så elegant klädd att jag till och med blev chockad när jag såg mig själv i spegeln, skåla in det nya året med vatten och fuldansa mig lycklig till kl 02.30 gjorde att denna kväll avslutade året perfekt. 20-talstema stod på schemat så långklänning i svart sammet, pärlsmycken och pälsväst blev min outfit (vilket är så långt bort från mig själv som det bara går.)

 

2014 var året som jag hade så jävla kul och blev lite klokare.

Jag är så tacksam för allt.

Jag håller inte längre koll på dagarna men jag ska dela med mig av några ljusglimtar sen de senaste veckorna. Jag har hälsat på Elin i Jönnis över en välbehövlig helg, åkt till Götet med Lovisa och varit starstrucked på Alex och Sigges föreställning. Jag har sett The Good Lie på bio och den är så jäkla sevärd! Gråt och skratt, du vet. Mamma och pappa kom hem från Aussie och överlevde närkontakt med en giftorm. Emma och jag har catchat upp över tekopparna och Sara och jag har grillat korv vid sjön i blåsten.

 

Vi har kollat på luciatåg där 3 tärnor svimmade och förra veckan åkte vi till Köpenhamn och gick på tivolit med julmarknad. Så fort jag ens tittade på de snurrande karusellerna så blev jag yr. Vi övernattade i Malmö och strosade omkring, kollade på konsert där Kicki och Jonathan spelade och såklart åt vi svingod falafel. Favoriten, alla kategorier. Vi åkte även vidare till Lund på brandman-hemmafest och somnade kl 05 den natten. Jag är aldrig uppe så länge så jag är minsann lite stolt! På söndag packar vi ihop och drar oss hemåt. Det ska bli skönt, men det här lilla livet som vi har haft här nere har fått 5 av 5 toaster.

 

Och jo! Igår satt jag och Sara i varsinn solstol med varma kläder och kollade på stjärnorna och pratade lite sådär djupt. 

 

Jag älskar henne, låten, videon, kläderna. 

För exakt ett år sedan så åkte jag till Nya Zeeland, och för två år sedan åkte jag till Australien för första gången. DEEEAAAAR. Och exakt just nu är jag också på resande fot. På bussen. Från skolan. Från en destination. Till en annan. Same same? 

Men det är ju bara för himla coolt att titta tillbaka ibland. Eller okej, jag gör det jämt. Jag blir så glad då. Bläddrar i arkivet både i datorn och i hjärnan. Det står högt på nöjeslistan att rota igenom arkivet och såsmåningom få ihop bildböcker som aldrig tycks vilja bli klara. 

 

Så för ett år sen landade jag i Auckland och den frihetskänslan var så enorm. Jag var liksom så lycklig, inifrån och ut! Jag hade bara mig själv och hade där uppnått något fint (förstår jag nu efteråt). Allt var nytt och jag älskade den stunden. Inget var ännu påbörjat och jag kunde ju inte ens ana att det som jag skulle få vara med om skulle bli så fantastiskt bra. Guuuu na mej. 

 

Men för två år sedan började ju något ännu större. Resan till Aussieland och allt därtill var ju faktiskt början på vart jag befinner mig idag, på så många plan. Då ville jag ut, ut, ut och bort, bort, så mycket som möjligt. Hemlängtan, vad var det? 

 

Idag råå, snart har vi våra betyg i handen och de kan avgöra hur min vår ser ut. Jag tänker oftast i månader, ett halvår som mest. Det är nog för att jag tänker att allt kan hända, och då är det så det blir.